Sonty

Ja nu har tiden har i bergen verkligen flugit i vag.
I dag ar namligen sista dagen for mig i Picaihua. Man skulle kunna tro att det ar med blandade kanslor - for jag kommer verkligen sakna familjen, hunden, bergen, utsikten.
Men nej. Jag ar sa forbannat redo att fa se lite mer av landet nu, sarskilt kusten. Och jag vet ju att jag anda kommer komma tillbaka hit och halsa pa.
Sa det ar med tung ryggsack men latt hjarta som jag satter mig pa bussen mot Baños imorgon, for att fira fodelsedag och mota upp med klassen.
Och hur ser det ut sedan?
Med 22 dagar kvar i Ecuador ar planerna foljande:
Pa sondag och mandag kommer jag att hanga i Shell, staden i djungeln med den fantastiska djungelstranden och badplatsen.
Sedan blir det en tur till Quito for att uppleva Manu Chao live pa tisdagen.
Pa onsdag aker jag och Lise mot Manta for att ta oss uppat kustremsan via Canoa och Montañita for att slutligen stanna i Esmeraldas i ca 7-10 dagar. I Esmeraldas kommer det bland annat bli besok pa en rakodling och reaggedisko. Men jag raknar med reggaedisko varje dag framover ;)
Efter Esmeraldas ska jag hinna med en dag i Ottawalo for att shoppa.  Just nu finns inte mycket plats kvar i ryggan men jag dumpar hellre mina svenska agodelar an later bli att kopa prylar fran marknaden.

Sa vad ska jag egentligen gora min sista dag har?
Om en timme aker jag ivag till kontoret for att mota upp med Pacat-ganget. Vi ska rida hast! Ni kan tro att ingen ar lyckligare an jag. Jag har ju, for er som inte vet, inte suttit pa en hast pa fem ar. Och innan det i princip levt for hastar. Sa det ska bli fantastiskt roligt!
Efter det ska jag ata middag med familjen - de har till min ara slaktat en kanin som vi ska ata ikvall. Och kanin ar faktiskt bland det godaste kottet som finns sa jag ar lycklig for den festmaltiden ocksa!

Har far ni lite bilder med, nar jag anda ar i farten:

Som Julia Engstrom har tagit.
Sa har trevligt har vi det nar vi spelar in film i Tres Juanes!

For det forsta:
Jag har kopt biljetter till fotbolls EM. Mycket viktigt.
Swe-Eng och Fra-Swe spikat.

For det andra:
Oj och WOW. Igar var jag ute och gick i bergen i elva timmar. Pa en si sadar 4000meters hojd. Forestall er alltsa att ni tar en sa lang promenad uppe pa hojden av tva Kebnekajse. Lite haftigt va? Kan tillagga att man blir helt sjukt anfadd och att huvudet sprangde en hel del. Men anda sa avklarade vi tva mil. ca 30 000 steg enligt min stegraknare. Vi at lunch i en tunnel i bergen och vadade over backar och genomled sju timmars helvetesregn. Blot och kall och javlig kom jag hem sent pa kvallen och fick jattevarm mat och skallhett kaffe och cedron-te av Maria. Vilken angel.

For det tredje:
Idag har jag varit pa en minga. Sjalva grejen ar sa haftig. Trots otroligt seg kropp sen gardagen sa har jag hjalpt till att lagga grunden for en fiskbassang, dvs jag har gravt en grop. Skitigt arbete, grus och lera i ansiktet, pa kladerna, innanfor kladerna, i oronen och ja.. Ni fattar. Skitigt och slitigt och javligt gott.
Men jag antar att det ger feta armmuskler.

Jag har massa lackra bilder som jag saklart ska dela med mig av. Fast inte de basta for de sparar jag till en fotoutstallning nara dig, om du har tur.

Jag ar bara sa himla lycklig.
ANTLIGEN borjar jag kanna mig riktigt frisk i hela kroppen. Jag har verkligen njutit av den har veckan sa sjukt mycket. Det har varit mycket hang pa garden med familjen. Mycket skona promenader, och ett styrketraningsschema for de resterande dagarna som ar kvar har. Sa jag borjar helt enkelt kanna mig pa topp igen!
I dag har jag agnat ungefar atta timmar at att skala olika saker. Skala sockerartor, som finns i helt sjuka mangder just nu, och aven pilla majs. Och sa har jag fargat haret lite blondare, nagot som verkligen har engagerat hela familjen. Alla skulle pilla, kanna, plocka och lukta. Och komma med goda rad och tips forstas.
Men det blev bra till slut!

Tidigare i veckan fick jag aven lite spel och shoppade for massor med dinero i kopcentret inne i stan! Det blev bland annat tva bocker pa spanska. Tva riktiga fetingar pa flera hundra sidor. En Nora Robertsbok och en av Camilla Lackberg. Jag blev sjukt overraskad over att hitta inte bara Henning Mankell utan aven henne bland de typ 20 olika forfattarna som fanns. Det ar sa sjukt har for jag kande typ, aaaaahhhhh galet vad pengar jag har brant! Nar jag gick ut ifran kopcentret. Men i sjalva verket var det inte mer an trehundra spann. Man blir som man umgas, nar man bor hos en familj dar varje cent raknas.

I gar sa sag jag faktiskt lava live ocksa! Sjukt maktigt. Jag var ute och powerwalkade, kastade en trott blick at vanster och sag att varan granne vulkanen tungurahua hade flippat helt. Massa rok och lava. Men idag ar den lugn sa det var nog bara en liten teaser. Far hoppas att det som komma skall kommer efter att jag har akt harifran. Men sa lange den bara retas sa garna for mig - det ar jattevackert och spannande att se!

Sen sa har jag kopt malargrejer med! For er som kanner mig val sa vet ni att jag knappt malat eller tecknat nagonting sedan jag slutade gymnasiet. Men nu har jag fatt sjukt mycket inspiration, lite pa grund av ett kommande event i Boras i var, och har suttit och skissat nar jag inte har skalat.

Nu ar det kvallsmat sen en valfortjant slapparkvall i sangen med en fet bok. Att jag ens klarar av att lasa Nora Roberts pa spanska gor mig alldeles lycklig. Det trodde jag inte for nagra manader sedan.

Dricka vattenfallsvatten


Tvatta ansiktet i vattenfallsvatten


Bli nermjolad pa marknaden


Se andra bli nermjolade pa marknaden


Ha zoomen installd mot spegeln

Dalig uppdatering har men jag kan forsakra er om att allt flyter pa precis som det ska. Nastan.
Jag ar fortfarande inte frisk, det ar helt sjukt! Men jag kor ett bildspel har sa far ni se lite mer hur jag har det.


Veckan borjade med praktiken pa Pacat. Efter en dag med hart arbete bestamde vi oss for att klattra upp for den har kullen, till narmare 4000meters hojd.




Varsta gladjen nar vi kom upp efter en hard kamp!
Dagen efter hade vi engelskaletion for barnen.


Sen har vi plockat Kapoli. Nagra bar som dom alskar har och som man far diarré av.


Under timmarna med ungdomsgruppen tranade vi pa att visa kanslor framfor kameran.





Daniela fyllde nio och da passade vi svenskar pa att gora en riktig klassisk sommartarta, med farska ekologiska jordgubbar fran Teresas gard!

Under de senaste dagarna har halsolaget sett ut som sa har:


Ogoninflammation i bada ogonen.

"Lite" uppsvullen hand = allergisk reaktion pa varktablett som jag kopte av dum man pa apotek. 
Dessutom har sjuksyster Nancy gett mig tva sprutor i hofterna, och massa konstiga tabletter. Nu ar jag pa vag tillbaka!

Igar hade jag och Lise mote med elva ecuadorianska ungdomar, som ar superentusiastiska over att vara med i en filmgrupp. Vi ska traffas tva ganger i veckan och jag kanner pa mig att det har kommer bli hur bra som helst!

Hej hej hemskt mycket hej!

Veckan har inte varit jätteintensiv, men ganska omtumlande.
I söndags var vi i djungeln, i en stad som heter Shell. Där blev vi fantastikt mottagna av några släktingar till min och Lises bofamiljer. Vi badade i en jättefin flod mitt i djungeln, värsta paradiset. Vi åt massa exotiska frukter som jag aldrig sett eller ens hört namnet på. Vi blev erbjudna att komma tillbaka närsomhelst. Finfint.
Måndag-till fredag har ägnats åt arbete på gården med Maria, Marcia och Manuel, samt åt vår första engelskalektion för ett gäng ivriga och duktiga 7-9åringar. Jag är förvånad över att jag hade så kul, jag som inte är sådär överförtjust i barn.
Vi har skickat ut jättemånga lappar för att få igång vår ungdomsgrupp, efterom vår första tilltänkta grupp inte visade sig tillräckligt intresserade. Men på måndag kickar vi igång, med ett förhoppningsvis gött gäng ungdomar som vill göra film!
Sen har jag fått en ögoninflammation, mitt ena öga är jätterött och lite svullet, och nu är det andra ögat på gång också.
Nu befinner jag mig i paradiset Baños, vi har badat i varma pooler och njutit av utsikten. Tyvärr fick jag världens största smärtor i typ ryggen och framme vid bröstet, typ som en riktigt ordentlig träningsvärk gånger tusen. Jag kan erkänna att jag började gråta av smärta när jag kom in till hostalrummet. Som Maria sa: När DU av alla gråter av smärta så inser man att det gör riktigt ont. 
Som tur är har jag så fina resekamrater så Lise och Tulda gick ner till ett apotek och hittade både det ena och det andra (I Ecuador är man ju inte så noga med begreppet "receptbelagt"). Så nu mår jag bättre och ser fram emot en trevlig kväll här vid foten av Tungurahua. Vi får se om det till och med blir en sväng ut för att dansa loss lite! Om jag nu inte skrämmer bort alla med min stapelgång och röda öga.
Och innan ni säger det: ja, jag är rädd om mig och ja, jag är försiktig. :)  

Så i det stora hela... Är det lätt värt det!

Hej hej,
jag kor en snabbis har med nagra bilder.
Gardagen var helt sinnessjukt rolig, shit vad mycket folk! Sakert tusentals som deltog bara i karnevalen, och flera hundra hastar! Langs gatorna stod det packat med folk och vinkade och fick frukt och skrek "drottning, haaallaaaa!" efter mig. Latt nat jag skulle kunna vanja mig vid!
Ikvall ska jag ata grillat marsvin for forsta gangen, ska bli mums!


Pa besok i oknen... Nae, i Huanchaco/Trujillo i Peru, vid inkalamningar!


Solnedgang i Huanchaco/Trujillo, Peru. Utsikt fran hostelet.


En djavul pa vag till karnevalen i Picaihua. I bakgrunden Señora Teresa


Har star nagra av Simon Bolivar-ganget, gatan som loper genom varat hood.


Lite av fruktpyntet pa var vagn, ungefar sa har rorigt var det!


Lise och jag efter karnevalen. Posar framfor vulkanen Tungurahua som ryker pa!

Hej alla, oj vad manga forresten, lasare! Kul!

Jag maste bara beratta att jag har haft en san himla fin dag.
Det borjade med ett besok hos en ogonspecialist, eftersom jag sedan igar eftermiddag haft nagonting i mitt oga som jag inte kunde fa bort. Tro mig, hela byn blev engagerade i mitt ogonproblem och alla gav olika tips! Dra i ogonlocket tills det torkar inuti! At paracetamol! Och flera olika personer skulle kolla i mitt oga och satta droppar i det och gud vet vad. Jattekul! Men som sagt, i morse var jag hos lakaren och han fick ut nat skrap som hade blivit intryckt i ogonlocket, i ett litet nafs, hur skont som helst!
Efter det lilla aventyret sa hade vi ett mandagsmote pa varan organisation PACAT som var sadar. Inte jatteinspirerande men inte jattetrakigt heller. Men efter det, pa eftermiddagen nar jag kom hem sa hade jag varldens finaste timmar!
Jag letade upp Maria och Manuel som holl pa och jobbade pa olika hall. Medan Manuel stod och gravde i jorden sa satt jag och Maria i graset och njot av en paus i solen. Vi tre pratade om allt mellan himmel och jord och det marks verkligen hur mycket de brinner for ekologisk odling. Nar jag fragade om de anvande nagra som helst kemikalier sa tittade de pa mig med stora ogon och utbrast: Ja! Vi anvander naturens kemikalier! Det har!, sa Manuel och tog upp en stor hog med godsel i handen, Det har!!
Sa idag har jag verkligen fatt jattefin kontakt med Manuel och Maria. Det ar fina manniskor!


Forresten sa har det hant en till rolig sak! Igar sa var jag uppe o hangde utanfor huset till Daniel och Marcia. Det var ett stort gang som skulle forbereda nagon form av aktivitet infor imorgon da det ar La fiesta de caballos i Picaihua. Det ar tydligen en av arets stora handelser och man maste bara vara med! Helt plotsligt hor jag och Lise "Ni ska vara drottningar, JAAAA!" och sen ar det bestamt att jag och Lise ska vara drottningar som ska sta uppe pa ett bilflak i traditionella ecuadorianska klader och vinka till folk och kasta ut frukter till barnen.
Det ska bli sjukt spannande! haha Hur ofta skulle sant handa i Sverige liksom!?

Jag aterkommer med bilder fran bilflaket saklart! Och med bilder pa jordbruket till dig Camilla kusin, du skulle bara alskat att se deras campesino! Nar man vander pa jorden sa kanner man riktigt i luften hur frisk den ar! Tank att kunna odla aret runt. I koket ligger ett kalhuvud som ar lika stort som tva fotbollar. Hur coolt som helst. Och paron kan man plocka fran tradet typ aret runt.

Men sov sa gott, eller god morgon pa er!
Kram fran en av drottningarna i Picaihua ;)

Nu ar jag i Picaihua och har sovit min forsta natt hos familjen. Jag har det jattebra och alla ar sa trevliga mot mig.
An sa lange har jag inte rett ut slaktbanden mellan alla som varit forbi huset, men jag vet i alla fall att jag bor med
Maria, Manuela och Marias foraldrar. Jag har inte traffat pappan an (tror han ar sangliggande) men Marias mamma ar i alla fall jatteskojig. Hon ar i 80ars aldern och fordriver, sa vitt jag kan se, storsta delen av sin tid med att sitta pa en stol utanfor sin dorr till rummet och smalla flugor med en stor flugsmallare och vicka pa sin enda tand hon har kvar. Hon verkar alldeles klar i huvudet och har redan dragit lite skamt om hur gringon ska fa arbeta pa garden. Maria sjalv ar ganska paverkad av att hennes dotter dog for fyra manader sedan. Det verkar som hon var stjarnan i familjen. Utbildad profesor i datorteknik och sakerhetsteknik och undervisade i engelska pa universitet i Ambato. Hon dog pa grund av nagon form av hjarnskada och ligger begravd pa sluttningarna utanfor Picaihua.
Precis hundra meter upp for grusvagen, om man ens kan kalla den det, bor Maria och Manuelas son Daniel tillsammans med Marcia, och deras dotter Daniela, 8 ar. Dom ar jattesnalla ocksa och det ar vid deras dator jag sitter nu.
Igar precis nar jag hade kommit sa var det en stor fest nere i centrumet i Picaihua, det var fest for att hylla byns egen Sant Isidro, som skyddar byn mot allt ont. Folk ute i smabyarna uppe i bergen ar starkt troende katoliker. Men i dag ar det sondag och de har annu inte sagt nagot om att ga i kyrkan. Jag haller tummarna. Men i mitt rum, som har skrikrosa vaggar och en gigantisk sang med massa tjocka filtar och en liten tv, hanger aven nagra bilder av jesus pa korset och jungfru Maria. De far hanga kvar tills vidare.

Min klasskompis Lise bor forovrigt bara hundra meter ifran mig, det ar helt perfekt!

Jag och familjen har redan bestamt var forsta utflyktsmal ocksa, till nasta sondag. Da ska vi till el oriente.
Men nu kom Lise o sa att vi ska till en liten stad med nagon son och hans kusin, kul!

I dag har jag och min alldeles egna profesor Iván köttat igenom massa grammatik, så nu är jag lite snurrig av preterito indefinido, regulares, irregulares, semi irregulares och allt vad det kan vara.. Men det går framåt!
Har även fått lära mig att man i Ecuador på bakfyllan MÅSTE äta en soppa som heter Encebollada. Den grundas på fisk, men kan innehålla lite olika saker beorende på var i landet man befinner sig. Men den viktigaste ingrediensen är Ají, chili. Ju mindre och starkare chilifrukterna du har i soppan är, ju bättre mår du. Citron och salsa de tomate (ketchup) är också obligatoriskt i soppan. Annat än ett friscomål med cheddardip på Max!

Glömde nämna att vi igår efter skolan var på nån form av introduktion av SAL, Latinamerikagruppernas gren här. De har kontor i Ecuador, Nicaragua och Bolivia. Egentligen så framkom inte så mycket nytt, men jag kan avslöja att de två kvinnorna som tog emot oss här verkligen brinner för sina jobb, vilket är kul att se och höra om. SAL har nyligen startat upp en tidning i Sydamerika som skickas ut till deras strategiska samarbetspartners, i förhoppning om att sprida information om arbetet som bedrivs dels kontinentalt, nationellt och lokalt här i Sydamerika, men även för att ge information om hur SAL jobbar i Sverige. Kul initiativ!

Men för att knyta ihop säcken med gårdagens inlägg tänkte jag prata lite om bajs. Det är otroligt mycket bajsprat i klassen eftersom i princip alla de här veckorna fått en ny relation till sitt bajs. I dag var jag på ett privatsjukhus (tänka sig!) och lämnade bajsprov.
Nej, jag har inga parasiter. Gött mos.
Däremot verkar inte min kropp må särskilt bra enligt andra siffror, och en antibiotikakur eller förhoppningsvis jättestarka tabletter ska fixas imorgon. Det hade varit skönt att kunna äta något mer än typ lite kex och ris.

Imorgon efter skolan blir det ett studiebesök på Fian, och sedan efterarbetessnack. Det här med efterarbetessnack klingar inte gott i mina öron just nu. Jag vill inte tänka på skoltiden efter Ecuador, jag vill tänka fram till max lördag då jag ska få träffa familjen jag ska bo hos i Picaihua!

Nu blir det natta här i Quito, må väl!

Okej okej, jag har det riktigt grymt har i Quito, en fantastisk stad som jag anlande till igar. Den kanns lite bohemisk pa ett sydamerikanskt vis, med manga olika manniskor och hus och allt.
I dag har jag varit pa spanskaskola. I fem dagar ska klassen ga en intensivkurs och vi far allihopa varsin larare. Det ar helt grymt! Min larare heter Iván, ar tjugosju ar och kommer fran Quito. Han ar sjukt chill. Han har langt har och standigt ett par feta horlurar i oronen och piercings i ogonbryn o tunga. Och sa alskar han punk och Tyskland. Utover  det ar han en grymt duktig profesor som lar mig jattemycket.

Men for att komma till min bekannelse. Jag har helt sjukt ont i magen och har varit dalig i kanske en vecka. Det kanske later ackligt men da ska ni bara veta hur ackligt det egentligen ar! Jag vaknar typ tusen ganger per natt med kramper som skulle kunna fa vem som helst att borja grata, forutom mig da eftersom jag ar sa stark. Spekulationer har paborjats internt om det skulle kunna vara sa att jag och nagra till har fatt djur i kroppen. Sana som ater pa en inifran. Tydligen ar det jattevanligt i Ecuador och tex skolelever vaccineras eller "far en utrensning" tva ganger per ar. Men jag ska ge det nagra dagar till annars blir det sjukan!
Ikvall blir det en lugn dag pa hostelet med spanskaplugg och sega framfor tvn.
Hoppas att ni har det lika gott som jag, och att era magar mar lite battre!

Hasta luego :)

Det blev aldrig nagon splittring av gruppen, och om nagra timmar paborjar vi en riktig langkorare da vi ska aka buss fran Mancora upp till Qutio. Det kommer ta 15h och vi kommer att pausa vid ecuadorianska gransen i en halvtimme.
Dagarna i Mancora har varit bra, men jag kanner att jag inte har fatt utnyttja Mancoras fulla kapacitet da jag faktiskt inte har festat nagonting! Som mest blev det ett par ol pa stranden och lite drinkar pa balkongen med kortspel. Varfor fragar ni er? Ja det fragar jag mig sjalv ocksa...

I morse tog vi ett harligt morgondopp i de fina vagarna, och strax darefter satte vi oss pa stranden for frukost. Helt plotsligt borjar folk skrika och ropa och peka mot vattnet. Vi tankte forst att det kanske ar en haj eller nagot (sakert med den uppspolade delfinen i en krok i farskt minne, som lag pa stranden pa morgonen) men istallet for att springa upp pa stranden borjade folk springa ner i vattnet och nagra surfarkillar borjade paddla utat. Ganska snart visar det sig att det ar tva turister som har blivit utdragna i vattnet av understrommar. Efter ett tag kunde surfarkillarna plocka upp en ganska medtagen kvinna. Mannen var for en halvtimme sedan annu inte funnen. Det ar chockerande och tragiskt att se pa nar sant har hander. Havet gor precis som det vill och darfor maste man vara forsiktig.

Med de orden styr jag nu skutan mot Quito, intensivkurs i spanska, annu ett hostel och annu ett steg narmare praktiken i Ambato!

Imorgon ska vi dra vidare. Det lutar åt en splittring i gruppen då vissa vill hit:
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cajamarca_aerial.JPG
Men andra vill hit:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Mancorabeach1.jpg

Ni kan räkna ut vilket ställe jag väljer eller?